Inlägg 4 - Hotelldöden
Ställer klockan på 04.45 i morgon för att åka i väg till en annan stad och jobba i en vecka. Jag brukar inte glömma saker så jag antar att allt viktigt är med denna gång också.
Men bara för att jag skriver detta lär jag ju glömma tågbiljetterna i morgon.
Den enda som gnager i en när man åker bort är att bo på hotell så länge. Sex nätter. Det blir lite som ett fängelse, när klockan är runt åtta-nio på kvällen, jobbet är gjort men du har ingenting att göra.
Att man börjar klättra på väggarna är nästan ett understatement. Undra om de stället hotellbaren där för att vi, arbetsresenärer från en främmande stad, ska betala bra för att dränka vår ångestfyllda kvällsensamhet?
Det måste vara därför.
Men en sak är bra. Hotellfrukostar. Som ett himmelrike av nybakat bröd och marmelader. Jag ska äta tills jag kräks, och sen ska jag äta lite till.
Men bara för att jag skriver detta lär jag ju glömma tågbiljetterna i morgon.
Den enda som gnager i en när man åker bort är att bo på hotell så länge. Sex nätter. Det blir lite som ett fängelse, när klockan är runt åtta-nio på kvällen, jobbet är gjort men du har ingenting att göra.
Att man börjar klättra på väggarna är nästan ett understatement. Undra om de stället hotellbaren där för att vi, arbetsresenärer från en främmande stad, ska betala bra för att dränka vår ångestfyllda kvällsensamhet?
Det måste vara därför.
Men en sak är bra. Hotellfrukostar. Som ett himmelrike av nybakat bröd och marmelader. Jag ska äta tills jag kräks, och sen ska jag äta lite till.
Inlägg 3 - Another Saturday night...
...and I ain´t got nobody, sjöng Cat Stevens. Lite så det ju till synes vara, men helevete vad skönt det är med en lördagskväll hemma i all sin enkelhet och ensamhet. Datorspel, läsk, glass och en dålig film av Lukas Moodysson. Min lördagskväll.
Jag har ju till och med fått tid och lust att blogga så då måste väl detta vara bra för själen.
I går gick jag på en sån där fantastisk nattpromenad i Stockholm. Lagom svalt i luften och gator utan bilar. Halv två hamnade vi på kastellholmen, och såg solen kämpa sig upp över Nordiska Muséet.
När solen färgade slottets glasrutor röda var vi, fyra tappra nattvandrare, på väg hem längst med Skeppsbron. Klockan fem somnade jag ovaggad.
Och det var väl det av allmänintresse. Återkommer inom den närmaste veckan med fler fantastiska sagor och historier. Snipp, snapp, snut.
Jag har ju till och med fått tid och lust att blogga så då måste väl detta vara bra för själen.
I går gick jag på en sån där fantastisk nattpromenad i Stockholm. Lagom svalt i luften och gator utan bilar. Halv två hamnade vi på kastellholmen, och såg solen kämpa sig upp över Nordiska Muséet.
När solen färgade slottets glasrutor röda var vi, fyra tappra nattvandrare, på väg hem längst med Skeppsbron. Klockan fem somnade jag ovaggad.
Och det var väl det av allmänintresse. Återkommer inom den närmaste veckan med fler fantastiska sagor och historier. Snipp, snapp, snut.
Inlägg 2 -Filmen vi vill se?
För att utöka utbudet (helt utan efterfrågan) på bloggen så lägger jag in en länk, och en allmän fråga: Hur många tror ni skulle betala för att se den här filmen?
Känns väl tvivelaktivt får jag säga.
Känns väl tvivelaktivt får jag säga.
Inlägg 1
Hipp, hipp hurra - en blogg är tillbaka.
I ordningen är det väl femte gången jag startar om min blogg. Jag har slutat och börjar lika många gånger som Ulf Lundell snart.
Dagen är fredagen den 26 juni, 2009. Michael Jacksson är död och Sverige ligger under mot England i U21-EM med 3-0 i halvtid.
Insikten att det enda jag och Casanova möjligen har gemensamt är att vi båda varit i Italien har även den slagit mig nu. Som hästspark i pungen.
Med förvissningen om att bra saker helt enkelt bara aldrig händer blir nu denna blogg mitt stillsamma lilla rum för okonstruktiv kritik, verbala vansinnesutbrott och kreatvit skrivande om tillvaron.
I stället för att gå ut och skrika i skogen, ungefär.
I ordningen är det väl femte gången jag startar om min blogg. Jag har slutat och börjar lika många gånger som Ulf Lundell snart.
Dagen är fredagen den 26 juni, 2009. Michael Jacksson är död och Sverige ligger under mot England i U21-EM med 3-0 i halvtid.
Insikten att det enda jag och Casanova möjligen har gemensamt är att vi båda varit i Italien har även den slagit mig nu. Som hästspark i pungen.
Med förvissningen om att bra saker helt enkelt bara aldrig händer blir nu denna blogg mitt stillsamma lilla rum för okonstruktiv kritik, verbala vansinnesutbrott och kreatvit skrivande om tillvaron.
I stället för att gå ut och skrika i skogen, ungefär.
