Timaios

Bloggandet fortsätter, likt kolldioxidutsläppen, med oförminskad styrka.

I dag har jag tvättat badrummet. Tvättat really, really hard. Med trasa och skurborste i högsta hugg har jag böjt mig, bänt mig och tänjt mig för att tvätta varenda jävla vrå av mitt lilla badrum.
Men nu skiner toaletten så jävla ren att jag kan spegla mig och dricka ur den.

Sen blev det lite dammsugande också till tonerna av Bruuce Springsteens The River. Sjusatan vad bra, även om jag känner mig gammal när jag lyssnar på Bruce, som att jag borde hoppa över 25 år och bli 47 direkt.

Some lyrics comes here. Favoritstycket:

But I remember us riding in my brother's car
Her body tan and wet down at the reservoir
At night on them banks I'd lie awake
And pull her close just to feel each breath she'd take


Jag har semester men kommer fortfarande ihåg vilken veckodag det är. Det måste ändras.

Orkade även 4-5 kilometer i spåret i dag. Efter tre månaders uppehåll och osunt leverna. Hurra för mig, självklart. Sthlm Marathon 2010 här kommer jag.
Jo, på riktigt faktiskt.

Det vore ju orättvist om jag inte presenterade min nya flickvän på den här bloggen. Förhållande år två veckor gammalt, ungefär, och vi är mycket lyckliga.
Hon heter Nikon D300s, men jag ska försöka hitta på ett bättre namn. Förslag mottages med glädje.

Äntligen har jag en kanonkamera alltså, även om vi inte direkt sov er sked om nätterna. Eller gör vi...? Fördelen jämfört med andra flickor är att hon också har en off-knapp.


Kvällen spenderades med Stefan och Bring på ett café och en pub. En latte, en kladdkaka och ett glas rött gjorde en trevlig lördagskväll.

Okej, bloggen är tillbaka, och jag är lika uppspelt som en vegeterian i ett morotsland. Som en knarkare i Amsterdam. Eller som en katolsk präst på ett dagis.

Ja, ni förstår grejjen.

Senaste inlägget kom i augusti i år. Hösten har varit rätt fylld av spännande grejjer. Om man ska uttryka de positivt. Utan att gå in på detaljer så har hösten varit en hög med skit. En jättestor hög.
Fem veckor sjukskrivning och oregelbundet jobb och sånt där. Jag vill ju kunna jobba, men hösten har mest blivit stillasittande och uppsjkutande av planer.
Nu har jag semester. 2010 ska bli bättre, men mer om detta i mitt exklusiva nyårsinlägg som kommer senare.

Å andra sidan är tillvaron ändå jävligt grym. Snart 23 år gammal, men skit samma. Min lägenhet äger, mitt jobb äger, mitt umgänge äger.
Och jag har gått med i facebookgruppen I'm Awesome.  Det var jävligt länge sen saker kändes så här bra. Jag tror jag var sju år eller nått sånt. Thoose where the days.

Kom hem från Italien i går. Ett fantastiskt land det där Italien, en dag när jag blir miljonär så flyttar jag dit på sekunden. Kaffe, vin och mat. Värme och varma människor.
Jag ska bli italienare när jag blir stor.



Äh, skit samma, nu avbryter vi och går tillbaka till en lördagskväll som förhoppningsvis spenderas på ett café i stan.

Jag vet att en viss typ av alkoholister definierar sig som periodare. Motsvarande definition bör nog göras även om mitt bloggande.
Vi får se om dagens försök att starta igång den här bloggen lever över julafton. Hipp, hipp hurra om det blir så.

Tackar även mig själv för att jag kom i håg lösenordet på blogg.se.

Ska skriva ett långt inlägg om hösten som varit senare. För alla er som längtat. Nä, på riktigt, det sköna med en blogg som inte har några läsare är att man slipper pressen att prestera regelbundet. Skrivkrampen. Ångesten att skapa.
Ni vet.

Jag hittar inte på något kul att skriva alls. Jag lovar att återkomma med åtminstone tre halvambitiösa meningar om semestern senare. Men jag har fortfarande fler intryck än det finns stjärnor därifrån så jag bidar min tid.

Men i morgon börjar i alla fall jobbet igen efter två veckors lugn och vila. Återstår att se hur mycket ångest man har över ogjorda saker om 24 timmar. Troligen jättestor.

Sitter hemma framför datorn igen efter åtta dagar i Jämtlands skogar. Orkar inte riktigt samla intrycken till en bra text nu, men det får komma senare.

Jävligt skönt att vara hemma, efter en jävligt bra vecka.

Till Valsjöbyn ska jag på fiskesemester tidigt på tisdag. Blir borta i en vecka utan mottagning på mobilen eller tillgång till internet.
Läskigt? Nej, underbart!

Läs mer om stället och titta på lite bilder här.

Tänkte att det här skulle bli världens längsta inlägg, men nu vet jag inte om jag orkar skriva något mer. Hmm, men helgen har varit slapp. Fantastiskt det här med ledighet, fortfarande.
Och i övrigt tycker jag att tjejer är konstiga.

Det här stället verkar ju jättenajs. Superduper. Och det bästa av allt är att mina föräldrar inte får veta något. Hurra!

Vinterns solresa är härmed bokad. Om var varit 13 år.

Kollade på klockan 01.20 i går natt(eller väldigt mycket tidigare i morse, kanske?). Nåväl, då gick jag i alla fall och la mig och drömde om att jag sov länge och vaknade utvilad.

Men en slagborr ville annorlunda. För i morse vaknade jag tjugo i nio av att någon av ljuden att döma försöker riva kåken. Väggarna vibrerade och trummhinnorna krullade sig.
Att vakna av betongborrning är inte min grej.

Efter att ha svurit lite, förbannat allt levande och till givit upp det sista hoppet om mer sömn masade jag mig till dörren och såg ut genom nyckelhålet där två entusiastiska byggarbetare höll på att byta den f.d grannens dörr. Galningar! De finns en speciell avdelning i helvetet för er morgonförstörare.

Så någon sovmorgon blev det inte. Istället mycket kaffe och sittsår framför datorn. Nu ska jag nog semesterstäda lägenheten. Och dricka mer kaffe.

Först fötterna på skrivbordet och nu klckarna i taket. Så ska en semester firas.

Nej, det sista var väl inte helt sant, men jag ska pringa och träffa kusinen för lite dyr dricka på Gondolen med fin utsikt över hela Stockholm.
Förhoppningsvis släpper de in en man i jeans, som mig själv.

Semestern har börjat nu, pojkar och flickor.

...nu är det semester!

Den 10;e augusti är jag tillbaka på jobbet. Men innan dess? Bara det ta lugnt!

Åker och fiskar nästa tisdag. Blir borta en vecka. Annars blir det sova, alkohol och vara ute i solskenet och njuta. Ska försöka koppla bort allt jobb nu. Allt!

I övrigt känns det här med betald semester som en cool grej. Fan, har svårt att inse att någon faktiskt betalar mig pengar för att jag ska sova till ett, pilla mig i naveln och ta en kopp kaffe i pyamasbyxorna i morgon. Jösses.
Vilken sjukt bra land vi lever i!

På onsdag eftermiddag jobbar jag min sista dag på två veckor, och så länge har jag inte varit ledig på två år. Jag kommer inte vara jättemotiverad de två sista dagarna på jobbet. Men någon gång får man vara det också.

Ska försöka hålla liv i bloggen också. det blir ofta så när man är ute, att jag bloggar som en galning. Men sen när man kommer hem blir det andra saker som slår ihjäl tiden åt en.

Men vafan, den här bloggen känns ju bra. Fyra-fem regelbundna läsare. Blondinbella, här kommer jag...

Fan, jag kan inte sluta...semester! Så här kommer den att bli!

Har landat mjukt och säkert innanför hemmets trygga väggar. SJ lyckades - för de är så jävla bra - försena tåget med en halvtimma. Men när händer inte det, förresten?

Varje gång jag är i Göteborg trivs jag faktiskt. Det är en fin stad, och jag var varit där så många gånger nu att jag har börjat få egna rutiner.
Det finns en pizzeria jag gillar(kanske mest för att den ligger närmast hotellet jag brukar bo på), det finns ett ställe som serverar gigantiska köttbullar som jag alltid besökar och jag sitter alltid sista timmarna innan hemfärd på samma café och köper en smoothie och läser lite.
Jag vet inte vad det säger om en som människa att det första man gör på ett nytt ställe är att skaffa sig fasta punkter. Och någon gång ska jag åka till Göteborg utan att jobba, och hinna upptäcka lite mer än Avenyn med omnejd.

Annars möttes jag av tre räkningar och ett dammigt golv i lägenheten. Plus insikten att det är en jävla måndag i morgon. Jag har ju inte haft helg än, hur gick detta till?

Nåväl, onsdag ska bli min sista arbetsdag på ett tag. Sedan loggar jag ut från livet och jobbet i två veckor till förmån för frukostar till 14.00, utomhusvistelser, lite träning och en vecka i Jämtlandsfjällen.
Fiskandes, i harmoni med mygg och knott. Eller sved, som de säger där uppe.

Nu har jag en väska till att packa upp. Och jag är ganska hungrig. Gonatt.

...idoter. Alla som känner sig träffade räcker upp handen.

Och annars var det sista arbetsdagen i dag. Klockan 18-nånting i morgon lämnar tåget Göteborg för att frakta mig tillbaka till en tryggare tillvaro i Stockholms södra förorter.
Jobbet har bokat 1:a klass, vilket betyder att jag kommer sitta och sova på tåget i en lite större stol än normalt.

Ibland känner man för en kall öl. Speciellt sent när man sitter på ett hotellrum och gör mest ingenting. Sån tur att det då finns en hotellbar, tänker du?
Det tänkte jag också. Sen såg jag prislistan. En 33cl Tuborg kostar 50 kronor.

Nu är jag inte sugen på öl längre.

Att ta 50 kronor för en 33 cl Tuborg är ungefär som att spotta på korset. Skända en grav. Slå ett barn. Skratta med flit på en begravning. Korsfästa en katt. Skratta åt en dvärg. Gilla Hitler. Gilla fiskbullar. Slå sin fru. Köra rattfull. Sprida HIV. Och kanske att slå någon på käften också.

Så tycker jag om dem som vill ha 50 kronor för 33 cl Tuborg. Må ni brinna.