Timaios

Till Valsjöbyn ska jag på fiskesemester tidigt på tisdag. Blir borta i en vecka utan mottagning på mobilen eller tillgång till internet.
Läskigt? Nej, underbart!

Läs mer om stället och titta på lite bilder här.

Tänkte att det här skulle bli världens längsta inlägg, men nu vet jag inte om jag orkar skriva något mer. Hmm, men helgen har varit slapp. Fantastiskt det här med ledighet, fortfarande.
Och i övrigt tycker jag att tjejer är konstiga.

Det här stället verkar ju jättenajs. Superduper. Och det bästa av allt är att mina föräldrar inte får veta något. Hurra!

Vinterns solresa är härmed bokad. Om var varit 13 år.

Kollade på klockan 01.20 i går natt(eller väldigt mycket tidigare i morse, kanske?). Nåväl, då gick jag i alla fall och la mig och drömde om att jag sov länge och vaknade utvilad.

Men en slagborr ville annorlunda. För i morse vaknade jag tjugo i nio av att någon av ljuden att döma försöker riva kåken. Väggarna vibrerade och trummhinnorna krullade sig.
Att vakna av betongborrning är inte min grej.

Efter att ha svurit lite, förbannat allt levande och till givit upp det sista hoppet om mer sömn masade jag mig till dörren och såg ut genom nyckelhålet där två entusiastiska byggarbetare höll på att byta den f.d grannens dörr. Galningar! De finns en speciell avdelning i helvetet för er morgonförstörare.

Så någon sovmorgon blev det inte. Istället mycket kaffe och sittsår framför datorn. Nu ska jag nog semesterstäda lägenheten. Och dricka mer kaffe.

Först fötterna på skrivbordet och nu klckarna i taket. Så ska en semester firas.

Nej, det sista var väl inte helt sant, men jag ska pringa och träffa kusinen för lite dyr dricka på Gondolen med fin utsikt över hela Stockholm.
Förhoppningsvis släpper de in en man i jeans, som mig själv.

Semestern har börjat nu, pojkar och flickor.

...nu är det semester!

Den 10;e augusti är jag tillbaka på jobbet. Men innan dess? Bara det ta lugnt!

Åker och fiskar nästa tisdag. Blir borta en vecka. Annars blir det sova, alkohol och vara ute i solskenet och njuta. Ska försöka koppla bort allt jobb nu. Allt!

I övrigt känns det här med betald semester som en cool grej. Fan, har svårt att inse att någon faktiskt betalar mig pengar för att jag ska sova till ett, pilla mig i naveln och ta en kopp kaffe i pyamasbyxorna i morgon. Jösses.
Vilken sjukt bra land vi lever i!

På onsdag eftermiddag jobbar jag min sista dag på två veckor, och så länge har jag inte varit ledig på två år. Jag kommer inte vara jättemotiverad de två sista dagarna på jobbet. Men någon gång får man vara det också.

Ska försöka hålla liv i bloggen också. det blir ofta så när man är ute, att jag bloggar som en galning. Men sen när man kommer hem blir det andra saker som slår ihjäl tiden åt en.

Men vafan, den här bloggen känns ju bra. Fyra-fem regelbundna läsare. Blondinbella, här kommer jag...

Fan, jag kan inte sluta...semester! Så här kommer den att bli!

Har landat mjukt och säkert innanför hemmets trygga väggar. SJ lyckades - för de är så jävla bra - försena tåget med en halvtimma. Men när händer inte det, förresten?

Varje gång jag är i Göteborg trivs jag faktiskt. Det är en fin stad, och jag var varit där så många gånger nu att jag har börjat få egna rutiner.
Det finns en pizzeria jag gillar(kanske mest för att den ligger närmast hotellet jag brukar bo på), det finns ett ställe som serverar gigantiska köttbullar som jag alltid besökar och jag sitter alltid sista timmarna innan hemfärd på samma café och köper en smoothie och läser lite.
Jag vet inte vad det säger om en som människa att det första man gör på ett nytt ställe är att skaffa sig fasta punkter. Och någon gång ska jag åka till Göteborg utan att jobba, och hinna upptäcka lite mer än Avenyn med omnejd.

Annars möttes jag av tre räkningar och ett dammigt golv i lägenheten. Plus insikten att det är en jävla måndag i morgon. Jag har ju inte haft helg än, hur gick detta till?

Nåväl, onsdag ska bli min sista arbetsdag på ett tag. Sedan loggar jag ut från livet och jobbet i två veckor till förmån för frukostar till 14.00, utomhusvistelser, lite träning och en vecka i Jämtlandsfjällen.
Fiskandes, i harmoni med mygg och knott. Eller sved, som de säger där uppe.

Nu har jag en väska till att packa upp. Och jag är ganska hungrig. Gonatt.

...idoter. Alla som känner sig träffade räcker upp handen.

Och annars var det sista arbetsdagen i dag. Klockan 18-nånting i morgon lämnar tåget Göteborg för att frakta mig tillbaka till en tryggare tillvaro i Stockholms södra förorter.
Jobbet har bokat 1:a klass, vilket betyder att jag kommer sitta och sova på tåget i en lite större stol än normalt.

Ibland känner man för en kall öl. Speciellt sent när man sitter på ett hotellrum och gör mest ingenting. Sån tur att det då finns en hotellbar, tänker du?
Det tänkte jag också. Sen såg jag prislistan. En 33cl Tuborg kostar 50 kronor.

Nu är jag inte sugen på öl längre.

Att ta 50 kronor för en 33 cl Tuborg är ungefär som att spotta på korset. Skända en grav. Slå ett barn. Skratta med flit på en begravning. Korsfästa en katt. Skratta åt en dvärg. Gilla Hitler. Gilla fiskbullar. Slå sin fru. Köra rattfull. Sprida HIV. Och kanske att slå någon på käften också.

Så tycker jag om dem som vill ha 50 kronor för 33 cl Tuborg. Må ni brinna.

Dagarna flyter liksom ihop här. Fjärde natten snart. Egentligen hatar jag att skriva om arbetet. Men just nu händer inget roligare.

Jag tror jag ska börja ljuga ihop mitt liv. Säga till folk jag träffar att jag är en framgångsrik affärman. Jag har en vacker fru, sju älskarinnor, ett hus med strandtomt och små barn som lyder när jag säger till dem. Och muskulös. Även fast det skulle synas att jag ljuger lite då.

Nä, fyfan.
Då är sönderstressad journalist med dåiga kostvanor bättre.  Mina sjutton kvadrat äger en strandtomt och att ha sovit sked med täcket det senaste livet klår vilken promiskuös Hugh Hefner-tjej som helst i hela världen.
Och jag röker fan inte heller.
Jag blir så glad av att vara jag. Jag tror att jag ska gå ut och krama Lisebergskaninen igen.


Dagens terapiinlägg anses härmed vara avslutat.

Hej. I dag har jag kramat Lisebergskaninen.

Den stod utanför min hotellutgång och ville kramas. Jag hade inget val. Vad ska en vuxen man göra, liksom?

Och tror för guds skulle inte att det var någon i dräkten. Det var en riktig grön kanin.

Jag har faktiskt ätit kaninsoppa en gång.

Det är det. I alla fall i dag.

Min panna är så där svennegrisrosa som bara min panna kan bli. Alltså har jag jobbat utomhus i dag. En del resor, men jag har träffat två trevliga taxichaffisar.

När jag kom hem aldeles nyss var sängen nybäddad och allt städat på rummet. Sånt här borde man verkligen ha hemma hos sig själv. Fan, senast jag bäddade och vek lakan i min loftsäng var samma år Djingis Khan kom i puberteten. Typ.

Ska försöka hitta en trevlig pizzeria snart. Jag skiter i om det är onyttigt. En pizza, och en lättöl kanske, och sen jobba hela natten igen. Väckarklockan står på 07.00 inför i morgon.

Göteborg är för övrigt en trevlig liten by.

Sitter på ett hotellrum i Göteborg nu. Skulle väl säga att jag ser ljuset i jobbtunneln, men mycket handlar ju om hur lat man är, och vad man vill skjuta upp till morgondagen.
Gick i alla fall upp 04.45 i morse och har svettats på ett tåg, ett kontor, utomhus, andra ställen inomhus och bara allmänt i dag. En resdag med andra ord. Resdam över hela kroppen.

Jaja, förhoppningsvis får jag sova snart och inte drömma för mycket mardrömmar om Lisebergskaninien.

Är en sån där "fotbollsnörd". Fotboll till frukost, lunch och middag om det går. Följer mitt favoritlag med säsongskort sedan åtta år tillbaka.
Jag har altid gillat det här med att vara suporter, även när det går lite emot. Mitt lag - Djurgården - åkte på smisk mot Kalmar med 6-1 och marken under mig rämnade. Även om man efter årets säsong kanske inte ska vara förvånad.

Hursomhelst gick jag ut och tog en rask, arg promenad för att lugna mig lite. Det kändes skönt, och nu gäller det bara att ta nya tag och se till att plocka tre pinnar mot Elsborg.
Även om det känns lika realistiskt som att jag vaknar i morgon och jorden är platt, finnar är nyktra och björnar bajsar på vattentoa.

Ställer klockan på 04.45 i morgon för att åka i väg till en annan stad och jobba i en vecka. Jag brukar inte glömma saker så jag antar att allt viktigt är med denna gång också.
Men bara för att jag skriver detta lär jag ju glömma tågbiljetterna i morgon.

Den enda som gnager i en när man åker bort är att bo på hotell så länge. Sex nätter. Det blir lite som ett fängelse, när klockan är runt åtta-nio på kvällen, jobbet är gjort men du har ingenting att göra.
Att man börjar klättra på väggarna är nästan ett understatement. Undra om de stället hotellbaren där för att vi, arbetsresenärer från en främmande stad, ska betala bra för att dränka vår ångestfyllda kvällsensamhet?

Det måste vara därför.

Men en sak är bra. Hotellfrukostar. Som ett himmelrike av nybakat bröd och marmelader. Jag ska äta tills jag kräks, och sen ska jag äta lite till.

...and I ain´t got nobody, sjöng Cat Stevens. Lite så det ju till synes vara, men helevete vad skönt det är med en lördagskväll hemma i all sin enkelhet och ensamhet. Datorspel, läsk, glass och en dålig film av Lukas Moodysson. Min lördagskväll.

Jag har ju till och med fått tid och lust att blogga så då måste väl detta vara bra för själen.

I går gick jag på en sån där fantastisk nattpromenad i Stockholm. Lagom svalt i luften och gator utan bilar. Halv två hamnade vi på kastellholmen, och såg solen kämpa sig upp över Nordiska Muséet.
När solen färgade slottets glasrutor röda var vi, fyra tappra nattvandrare, på väg hem längst med Skeppsbron. Klockan fem somnade jag ovaggad.

Och det var väl det av allmänintresse. Återkommer inom den närmaste veckan med fler fantastiska sagor och historier. Snipp, snapp, snut.